Politiker och sakkunniga
Du har antagligen hört det förut, politiker som säger:
”Det här skall vi ta tag i…”
”För närvarande sitter en utredning och tittar på förslag…”
”Det skulle se underligt ut om jag som minister föregrep utredningens förslag…”
Vi har hört ”visorna” i årtionden men ingenting blir gjort.
Martin Luther hade redan på sin tid klart för sig om parasitproblemet i samhället.
Politiker och sakkunniga
Politiker och sakkunniga uttalar sig ofta att det behövs krafttag mot den ekonomiska brottsligheten. Fifflerier måste stävjas samt måste både fackliga, och politiska organisationer samt näringsliv se över de guldkantade pensionsavtalen, girighetsfallskärmarna, avgångsvederlagen, dubbla löner och andra girighetsinslag.
Trots löften, indignation, tillsatta utredningar, nya organisationer och mycket annat har hela kampen mot girigheten och ekonomisk brottslighet inte lett till några framgångar. Tvärtom har hela denna parasitiska verksamhet fått accelerera i mycket hög hastighet. Det till och med talas om att dessa verksamheter avancerat från pärmbrott till organiserad brottslighet med tydliga maffiainslag.
Här kommer citat och kortare referat från politiker och sakkunniga:
”Löfte om brottsbekämpning är endast politisk pornografi”
Peter Smedman, Rune Tavemark och Ulf Eklöf
”Vår rättsstat håller på att förfalla”
Peter Smedman, Ackordscentralen
”Den ekonomiskas brottsligheten skall bekämpas med nya krafter ” 1996
Laila Freivalds, justitieminister
”Kampen mot ekobrotten prioriteras”
Partistyrelsen, Socialdemokraterna
”Persson tar itu med fifflet” 1996
Uttalande av Göran Persson
”På sikt måste vi bedriva en mer aktiv spaning riktad mot ekonomisk brottslighet”
Socialdemokratiska partistyrelsen 1993
”Socialdemokraterna tar kampen mot ekonomisk brottslighet på allvar”
Lars Erik Löwdén, s
”Riksdagens revisorer ger kampen mot ekonomisk brottslighet underkänt”
Margaretha Stålfors, Karin Rudberg, revisorer
”Ekobrottsligheten är nästan ett konstitutionellt element i samhället. Det ökade antal
konkurser har gjort det mer synligt än tidigare. Likgiltighet, naivitet, godtrogenhet,
och moralupplösning genomsyrar allt i dag. Jag ser ett svart samhälle framför mig.Ett kvittolöst samhälle”
Rolf B Åbjörnsson, advokat o konkursförvaltare, 1993
”SAMEB, samverkan mot ekonomisk brottslighet har lämnat ett flertal förslag om
förebyggande verksamhet mot ekonomisk brottslighet till Regeringskansliet. SAMEB
finner Regeringskansliets tystnad som anmärkningsvärd”
Ekobrottsmyndigheten 2001.
Det finns betydligt fler uttalande om det förebyggande arbetet mot ekonomisk brottslighet och fiffleri. Det mest anmärkningsvärda är att ingenting blir gjort och det får mig att referera till Björn Afzelius låt Gammeldags Moral och strofen: ”politiker bedrar och statens uppgift verkar att skydda brottslingar”, Björn Afzelius, 2000
Jag tog mig friheten att sända min ”berättelse” till samtliga partiers folkvalda, riksdag, fullmäktige och kommunstyrelse. Gävle Dagblad och Arbetarbladet.
Utöver detta fick även de ”makteliten” i socialdemokraternas partidistrikt och LO-distrikt, riksdagsledamöter, kommunalråd och arbetarkommun ”berättelsen”, (36 st.).
Gävle dagblad tog in en förkortad version medan Arbetarbladet tog in en debattartikel som jag sammanfattat av ”berättelsen”.
Jag fick två svar från ”politiker”. Ett från centerpartiet som hänvisade till sin webbsite och ett svar från moderaterna som hade överlämnat berättelsen till den som hade ansvaret i partiet.
I övrigt ingen reaktion.
Avståndet mellan väljare och det politiska etablissemanget är astronomiskt stort. Kanske fler kilometer är de 300 miljarder som svenska folket blir blåsta på varje år.
Tystnaden säger mycket om politikernas devis att kontakten med väljarna är mycket viktigt, men måste det gå 1 460 dagar mellan varje kontakt. Tyvärr är det så att det är på varje 1461:e dagen som politikerna anser oss viktiga. De andra 1460 dagarna mellan valen är vi inget?
I takt med att jag skrivit denna ”berättelse” har en mångfald av mycket anmärkningsvärda bonusar betalats ut till näringslivets toppar. Avgångsvederlag med astronomiska belopp har varit mer regel än undantag. Pensionsavtal som nåt gränser där man med fog kan ifrågasätta kompetensen bland inblandade parter.
Mygel med pensioner genom att bilda företag där pensionsbelopp går in men pensionstagaren inte tar ut någon lön, en mygellaglig åtgärd som myndigheterna känt till ett tiotal år. Med flera.
Alla dessa händelser som massmedia informerat oss vanliga om har bara en enda konsekvens: Medborgarna blir avtrubbade i moral och etikfrågor och mygelspiralen kommer bara att öka. Politikerföraktet kommer att förstärkas och det kvittolösa samhället närmar sig med stormsteg med vad det innebär för trygghet, rättvisa och social utveckling i vårt land.
PS.
Om vi tänker oss att allt detta parasiterande på medborgarna kan få ett slut och de 300 miljarderna gick in i statens budget är jag övertygad om att vi inte behövde ha några resursproblem inom vård, skola och omsorg. Det skulle till och med räcka till att slopa fastighetsskatten, sänka skatterna och mycket mera.
Ett tankeexperiment eller utopi men finansminister Bosse Ringholm har angett tonen när det gäller tankeexperiment. Kan han så kan jag.
300 miljarder skulle räcka till skattebefrielse i Gävle under 90 år. De ni!
Att läsa dessa drygt 3 sidor tar c:a 2-3 minuter. På dessa 2–3 minuter har ekonomiska brottslingar och fifflare blåst Sveriges medborga på 1 800 000 kronor.
Jag har skrivit flera inslag om ekonomisk brottslighet, fiffleri och girighet. Vid några tillfällen återkommer problematiken i mer än ett inslag beroende på till vilken adressat jag ämnat mitt inlägg. Insändare, debatt, facklig eller politisk organisation och makthavare.
Det finns åtskilliga tiotusentals han/hon vid morgonkaffet som vid den avkopplande morgonkaffestunden får massmedial information om hur det står till i Sverige.
Hur kan en ekonomisk brottsling få statlig hjälp med att sanera sin ekonomi? Först blåser han dej och mej på åtskilliga miljoner kronor och sen får vi även betala för att han skall slippa betala sin skuld.
Mannen som dricker morgonkaffe.
”Han vid morgonkaffet” är en påhittad person som jag är alldeles säker på finns i många exemplar i vårt land. Vid morgonkaffet läser han en artikel att en före detta ekonomisk brottsling fått skuldsanering trots att han tidigare lurat Svenska staten på 11 miljoner kr.
Det kokar i ”vanliga” folks huvuden när de ser hur samvetslösa människor fnaskar på vanliga människors trygghet. Att ge ekonomiska brottslingar skuldsanering är förbjudet enligt lag.
Tyvärr blir det en sorts handlingsförlamning hos ”vanligt” folk när de upptäcker att en del av de människor de valt till politiska uppdrag deltar i fifflandet och genom detta deltar i den moraldekadans som genomsyrar landet.
Han vid morgonkaffet kanske just nu har slagit upp sin tidning för att i lugn och ro se vad som hänt i hans boendenärhet och kanske lite på riksplanet. Han fastnar för en artikel om ekonomisk brottslighet. En man i Örebrotrakten hade lurat medborgarna på 11 000 000 kronor. Mannen hade ”åkt dit” om man säger så.
Mannen vid morgonkaffet funderade lite över vad han skulle kunna göra med 11 miljoner kronor. Han drömde sig bort ett tag men blev sedan förbannad över att denna enda människa hade kunnat lura honom och alla andra medborgare på 11 miljoner kronor. Hur i helvete hade han gjort utan att någon hade kunnat stoppa honom?
Makthavarna hade ju under årtionden tillsatt mellan femtio och hundra utredningar för att förhindra ekonomiska brottslingar att utföra sina brott. Syfta alla dessa åtgärder endast till att upptäcka brott när brottet var utfört? Eller var meningen med utredningarna att genom åtgärder förhindra brott?
Han fortsatte att läsa artikeln i sin morgontidning. Han satte kaffet i fel strupe när han läste att den ekonomiske brottslingen hade fått skuldsanering godkänd. Kronofogde och tingsrätt tyckte antagligen synd om honom och hade då också uppfattningen att Svensson än en gång skulle få betala vad den ekonomiske brottslingen ställt till med. Denna skuldsanering godkände man trots att regelverket just tar avstånd från skuldsanering för de som begått sådana brott som han från Örebrotrakten genomfört.
Han vid morgonkaffet får en känsla av att kanske just den här ekonomiske brottslingen tillhör etablissemanget eller kanske var någon makthavare. ”Kliar du min rygg, så kliar jag din” Man får väl aldrig reda på verkligheten tänkte mannen vid morgonkaffet och lade med tungsinne ifrån sig morgontidningen.
Han kunde inte släppa tanken att en ekonomisk brottsling kunde få en sådan uppbackning av samhället. Det kanske kunde vara lönsamt att försöka sig på någon form fifflande. Han från Örebrotrakten hade inte redovisat var de 11 miljonerna fanns någonstans. Han kanske hade investerat dem i något hus utomlands, en slags pensionsgrund att kunna ta till när han blev äldre eller kanske redan nu kunna leva ett bra liv i ett land med drägligare klimat än vad Örebrotrakten kunde erbjuda. I och med att han åkt fast, fått skuldsanering så var han så kallat ”ren”. Visserligen något byråkratiskt med levnadsstandard kring existensminimum under ett antal år. Ett synligt existensminimum men vad gör väl det när man har 11 miljoner att falla tillbaka på.
Örebromannens ärende hade antagligen gått den långa vägen med anmälan, förundersökning, åtal, tingsrätten, hovrätten och kanske till och med högsta domstolen och i förlängningen, skuldsaneringsprövning, kronofogde och tingsrätt. En handläggningsgång som antagligen kostade så mycket pengar för skattebetalarna att det med råge skulle passera en och kanske flera sjuksköterskors årslöner.
Han vid morgonkaffet försökte få bort tankarna om Örebromannen och samhällets kamp mot den ekonomiska brottsligheten och fifflandet. Det bara är så, tänkte han. Han var antagligen själv en fifflare. I senaste deklarationen hade han av misstag, räknefel, dragit av några resor till och från arbetet för mycket. Nu hade myndigheterna fått ”tag” i honom och gör väl allt för att han skall ”sättas dit”. Det går ju så bra för Sverige. Skit samma tänkte han.
För hans del skulle det ta 44 år att tjäna in 11 miljoner bara han fick leva länge nog. Men tanken slog honom att han måste betala inkomstskatt också och då skulle det ta 88 år innan han kom upp i 11 miljoner. Loppet är kört, tänkte han, och stämplade in. Örebromannen hade dock genom sin handling medverkat till att BNP hade ökat i Sverige och BNP redovisar ju tillståndet i nationen? Har BNP ökat då måste vi ju må bra och då tackar vi Örebromannen för hans insats till ett välmående Sverige.
När mannen vid morgonkaffet gick hem från arbetet såg han tidningarnas löp. Gislaved företaget som varslat om flyttning av fabriken till Tyskland och gjort över 500 arbetslösa i den lilla kommunen Gislaved hade fört över 1 miljard kronor till moderföretaget i Tyskland.
Av artikeln framgick att detta pågått under ett års tid varför företaget måste ha varit medvetna om att de tänkte lägga ner företaget i Gislaved.
Han funderade lite över hur mycket den lilla kommunen satsat för att tillfredsställa det stora företaget i den lilla kommunen. Infrastruktur, skolor, bostäder, sjukvård och annat som är nödvändigt i en kommun som har ett stor industri att ta hänsyn till.
Mannen vid morgonkaffet undrade över vem som var ansvarig för att ribban lagts lägre och lägre när det gällde moraliskt ansvar. Den svenska regeringen hade tidigare, påminde han sig, gett klartecken när statliga företag såldes ut, att transaktionen kunde ske i Holland genom nya bolag. På så sätt kunde man slippa ifrån beskattning. Kan makthavarna vara så korttänkta att de ger fritt fram för skatteplanering som kan ifrågasättas. Var det inte detta som skulle förhindras i kampen mot fifflandet och den ekonomiska brottsligheten?
Hans funderingar började bli en belastning i huvudet. Det var nog bäst att sluta filosofera om saker som en vanlig människa troligtvis inte kunde förändra till det bättre.
