Han vid morgonkaffet
Det finns åtskilliga tiotusentals han/hon vid morgonkaffet som vid den avkopplande morgonkaffestunden får massmedial information om hur det står till i Sverige.
Hur kan en ekonomisk brottsling få statlig hjälp med att sanera sin ekonomi? Först blåser han dej och mej på åtskilliga miljoner kronor och sen får vi även betala för att han skall slippa betala sin skuld.
Mannen som dricker morgonkaffe.
”Han vid morgonkaffet” är en påhittad person som jag är alldeles säker på finns i många exemplar i vårt land. Vid morgonkaffet läser han en artikel att en före detta ekonomisk brottsling fått skuldsanering trots att han tidigare lurat Svenska staten på 11 miljoner kr.
Det kokar i ”vanliga” folks huvuden när de ser hur samvetslösa människor fnaskar på vanliga människors trygghet. Att ge ekonomiska brottslingar skuldsanering är förbjudet enligt lag.
Tyvärr blir det en sorts handlingsförlamning hos ”vanligt” folk när de upptäcker att en del av de människor de valt till politiska uppdrag deltar i fifflandet och genom detta deltar i den moraldekadans som genomsyrar landet.
Han vid morgonkaffet kanske just nu har slagit upp sin tidning för att i lugn och ro se vad som hänt i hans boendenärhet och kanske lite på riksplanet. Han fastnar för en artikel om ekonomisk brottslighet. En man i Örebrotrakten hade lurat medborgarna på 11 000 000 kronor. Mannen hade ”åkt dit” om man säger så.
Mannen vid morgonkaffet funderade lite över vad han skulle kunna göra med 11 miljoner kronor. Han drömde sig bort ett tag men blev sedan förbannad över att denna enda människa hade kunnat lura honom och alla andra medborgare på 11 miljoner kronor. Hur i helvete hade han gjort utan att någon hade kunnat stoppa honom?
Makthavarna hade ju under årtionden tillsatt mellan femtio och hundra utredningar för att förhindra ekonomiska brottslingar att utföra sina brott. Syfta alla dessa åtgärder endast till att upptäcka brott när brottet var utfört? Eller var meningen med utredningarna att genom åtgärder förhindra brott?
Han fortsatte att läsa artikeln i sin morgontidning. Han satte kaffet i fel strupe när han läste att den ekonomiske brottslingen hade fått skuldsanering godkänd. Kronofogde och tingsrätt tyckte antagligen synd om honom och hade då också uppfattningen att Svensson än en gång skulle få betala vad den ekonomiske brottslingen ställt till med. Denna skuldsanering godkände man trots att regelverket just tar avstånd från skuldsanering för de som begått sådana brott som han från Örebrotrakten genomfört.
Han vid morgonkaffet får en känsla av att kanske just den här ekonomiske brottslingen tillhör etablissemanget eller kanske var någon makthavare. ”Kliar du min rygg, så kliar jag din” Man får väl aldrig reda på verkligheten tänkte mannen vid morgonkaffet och lade med tungsinne ifrån sig morgontidningen.
Han kunde inte släppa tanken att en ekonomisk brottsling kunde få en sådan uppbackning av samhället. Det kanske kunde vara lönsamt att försöka sig på någon form fifflande. Han från Örebrotrakten hade inte redovisat var de 11 miljonerna fanns någonstans. Han kanske hade investerat dem i något hus utomlands, en slags pensionsgrund att kunna ta till när han blev äldre eller kanske redan nu kunna leva ett bra liv i ett land med drägligare klimat än vad Örebrotrakten kunde erbjuda. I och med att han åkt fast, fått skuldsanering så var han så kallat ”ren”. Visserligen något byråkratiskt med levnadsstandard kring existensminimum under ett antal år. Ett synligt existensminimum men vad gör väl det när man har 11 miljoner att falla tillbaka på.
Örebromannens ärende hade antagligen gått den långa vägen med anmälan, förundersökning, åtal, tingsrätten, hovrätten och kanske till och med högsta domstolen och i förlängningen, skuldsaneringsprövning, kronofogde och tingsrätt. En handläggningsgång som antagligen kostade så mycket pengar för skattebetalarna att det med råge skulle passera en och kanske flera sjuksköterskors årslöner.
Han vid morgonkaffet försökte få bort tankarna om Örebromannen och samhällets kamp mot den ekonomiska brottsligheten och fifflandet. Det bara är så, tänkte han. Han var antagligen själv en fifflare. I senaste deklarationen hade han av misstag, räknefel, dragit av några resor till och från arbetet för mycket. Nu hade myndigheterna fått ”tag” i honom och gör väl allt för att han skall ”sättas dit”. Det går ju så bra för Sverige. Skit samma tänkte han.
För hans del skulle det ta 44 år att tjäna in 11 miljoner bara han fick leva länge nog. Men tanken slog honom att han måste betala inkomstskatt också och då skulle det ta 88 år innan han kom upp i 11 miljoner. Loppet är kört, tänkte han, och stämplade in. Örebromannen hade dock genom sin handling medverkat till att BNP hade ökat i Sverige och BNP redovisar ju tillståndet i nationen? Har BNP ökat då måste vi ju må bra och då tackar vi Örebromannen för hans insats till ett välmående Sverige.
När mannen vid morgonkaffet gick hem från arbetet såg han tidningarnas löp. Gislaved företaget som varslat om flyttning av fabriken till Tyskland och gjort över 500 arbetslösa i den lilla kommunen Gislaved hade fört över 1 miljard kronor till moderföretaget i Tyskland.
Av artikeln framgick att detta pågått under ett års tid varför företaget måste ha varit medvetna om att de tänkte lägga ner företaget i Gislaved.
Han funderade lite över hur mycket den lilla kommunen satsat för att tillfredsställa det stora företaget i den lilla kommunen. Infrastruktur, skolor, bostäder, sjukvård och annat som är nödvändigt i en kommun som har ett stor industri att ta hänsyn till.
Mannen vid morgonkaffet undrade över vem som var ansvarig för att ribban lagts lägre och lägre när det gällde moraliskt ansvar. Den svenska regeringen hade tidigare, påminde han sig, gett klartecken när statliga företag såldes ut, att transaktionen kunde ske i Holland genom nya bolag. På så sätt kunde man slippa ifrån beskattning. Kan makthavarna vara så korttänkta att de ger fritt fram för skatteplanering som kan ifrågasättas. Var det inte detta som skulle förhindras i kampen mot fifflandet och den ekonomiska brottsligheten?
Hans funderingar började bli en belastning i huvudet. Det var nog bäst att sluta filosofera om saker som en vanlig människa troligtvis inte kunde förändra till det bättre.
