reflexion.nu

Flera utredningar tillsatta av regeringen har lämnat många förslag på förebyggande arbete mot ekonomisk brottslighet och fiffleri. Förslag som i stort sett hamnat i långbänk.

Tyvärr verkar det som om politiskt ansvariga inte tar problemen på allvar eftersom de så kraftigt nonchalerar sina egna tillsatta utredningar.

Ekobrottsmyndigheten har gett i uppdrag till SKOP, skandinavisk opinion ab, att genomföra en undersökning om svenska folkets uppfattning om ekonomisk brottslighet.
Svenska folket tycker:

• 90 % att brottsligheten är mycket och ganska omfattande
• 88 % tycker att den ekonomiska brottsligheten ställer till mycket och ganska stora skadeverkningar för samhällsekonomin
• 70 % tycker att ekonomisk brottslighet är lika eller större problem jämfört med den traditionella brottsligheten
• 70 % tycker att risken är mindre att åka fast i jämförelse med annan brottslighet
• 62 % tycker att straffen är för lindriga i jämförelse med andra brott och 30 % tycker att straffen är väl avvägda
• 80 % Tycker att samhället/politikerna inte gör tillräckligt för att bekämpa den ekonomiska brottsligheten
• 52 % av befolkningen har under de senaste 12 månaderna kommit i kontakt med människor som sagt att de jobbat svart .

Ekobrottsmyndigheten konstaterar i sin verksamhetsberättelse att andelen beslut att inte väcka åtal har ökat kraftigt.
De konstaterar också i berättelsen att när det gäller att inte väcka åtal så framstår detta som anmärkningsvärt. Av 650 beslut var drygt 400 att åtal inte skulle väckas. Under året har man meddelat 344 strafföreläggande med villkorlig dom i förening med böter. Denna ökning med 200% beror i första hand på att man i högre grad än tidigare utnyttjar möjligheten att utfärda strafföreläggande med villkorlig dom.
Andelen beslut att inte inleda eller lägga ned förundersökningar är ungefär hälften av det totala antalet beslut.
Med denna redovisning från ekobrottsmyndigheten och SKOP:s undersökning kan man konstatera att jag är i gott sällskap i min kritik när det gäller den förebyggande verksamheten att minska eller förhindra ekonomisk brottslighet. En av det större fifflandet, bidragsbrott finns inte med i ekobrottsmyndighetens huvudtyper.

SAMEB= Skattemyndighet, Försäkringskassa, Polismyndighet, Länsstyrelse, EKO-brottsmyndigheten, Tullverket och Kronofogdemyndighet

Samverkan mot ekonomisk brottslighet, SAMEB, konstaterar i sin årsrapport 2000 att det varit ett mycket gott år för EKO-brottsligheten. I rapporten till ekobrottsmyndigheten gör man en lägesbeskrivning, planerade åtgärder, kontrollverksamhet, förebyggande åtgärder och förslag mot den ekonomiska brottsligheten. Förslagen har överlämnats till regering och riksdag.

SAMEB konstaterar dock att mot de krav som lagstiftarna ställt på SAMEB, och de förslag som SAMEB ställt till regering och riksdag, finner de regeringskansliets tystnad som anmärkningsvärt.

Några av de förslag som SAMEB ställt:

• Utökade möjligheter att samköra dataregister i syfte att stävja bidragsfusk (1995)

• Att försäkringskassan skall lämna länsstyrelsen uppgift om enskilda personers förhållande som krävs för tillstånd och tillsyn enligt yrkestrafiklagen (1997)

• Förslag på ändring av Alkohollagen 8 kap. 2 § ”På begäran av tillsynsmyndighet eller länsstyrelse skall allmänna försäkringskassan lämna uppgifter som tillsynsmyndighet eller länsstyrelse behöver för sin tillståndsprövning (1997)

• Tillägg i 6 kap. 3 § alkohollagen. Tillståndshavare åläggs att till kommunen anmäla all anställd personal. Detta innebär inget annat än att man sorterar in listor på anmäld personal på samma sätt som man gör i dag. För skattemyndigheten innebär detta att man i de fall man ämnar företa en revision mot en restaurang kan vända sig till kommunen och begära att få ut listorna på anmäld personal. På detta sätt blir det lättare att komma åt svart arbetskraft (1977)

• Förslag på licensavgifter som en metod att minska fusk inom restaurang, taxi, frisör och andra kontantbranscher (1999)

• Grova ekonomiska brott upptäcks för det mesta lång tid efter det att brottet begåtts. Buggningsutredningen har föreslagit att hemlig telefonavlyssning skall användas för fler brott än i dag, nämligen vid utredning av brott som har ett minimistraff på ett år samt vid försök till sådant brott. De flesta grova ekonomiska brotten, såsom grov oredlighet mot borgenär, grovt skattebrott och grovt bokföringsbrott har som minimistraff 6 månaders fängelse. SAMEB föreslår därför att hemlig telefonavlyssning och teleövervakning även medges för dessa ekonomiska brott. SAMEB anser att det är orimligt att ett ekonomiskt brott med ett straffvärde på exempelvis 4 år skall vara svårare att utreda än exempelvis ett brott med ett straffvärde på ett år och ett straffminimum på ett år (1999)

• För att minska bidragsfusket föreslås att även grov oaktsamhet skall betraktas i likhet med att man kriminaliserar uppsåtligt bedrägeri. En sådan författningsändring skulle ge bättre förutsättningar än vad som är möjligt i dag, att aktivt motverka bidragsfusket. Personer som gör fel i sin självdeklaration kan straffas för oaktsamhet. Den som fuskar med bidragsansökningar kan bara straffas om man kan bevisa uppsåt. Man skall även kunna straffas för oaktsamhet. Slarv med andras pengar borde tas på samma allvar som slarv med egna.

Detta var en uppräkning av några förslag som SAMEB lämnat till regering och riksdag. I uppdraget som SAMEB har ingår att lämna förslag och därigenom vara en pådrivande faktor.
SAMEB skriver följande:
”Som framgår av denna skrivelse har i princip all reaktion från regeringskansliet på SAMEB:s förslag uteblivit trots att många av förslagen lämnats in för flera år sedan. För att vi skall kunna få ett begrepp om vilka förutsättningar som finns för att förverkliga förslagen och för SAMEB:s fortsatta agerande behöver vi ett snabbt gensvar och en tidigare återkoppling”.

Det finns åtskilliga förslag i kampen för att förhindra ekonomisk brottslighet, fiffel, bidragsfusk, svartjobb med mera. Regeringens företrädare lämnar ofta beskedet att kampen mot den ekonomiska brottsligheten skall intensifieras och tas på allvar. Dessa uttalande har pågått hela nittiotalet. Inför val efter val sägs inget om de brottsförebyggande åtgärderna men väl om upprättelse av välfärden, bit för bit. En upprättelse av den slaktade välfärden under nittiotalet skulle med råge kunna finansieras med ett aktivt arbete med att förebygga den brottslighet jag räknat upp.
Att inte ta tillsatta utredningar och aktiva organ på allvar visar i hög grad på en oerhörd nonchalans både mot utredarna men även mot den svenska befolkningen som får betala kalaset.